Det som var.

Det har gått 8-snart 9- månader sedan min värld rasade.
Jag har försökt med andra, jag har trott att det var bra igen.
Men så hamnar jag i en svacka där jag inser hur det egentligen ligger till. Det vill säga; Jag älskar dig fortfarande. Och jag kommer aldrig någonsin sluta göra det heller.

Gud så bra vi hade det egentligen, när vi bara fjantade omkring och var helt störda så det nästan var pinsamt. Men det spelade ingen roll, för det var ju kul och vi skrattade ju, right?

Jag skulle gett allt och lite till för att få dig tillbaka igen, och sen skulle jag fortsätta ge dig allt och lite till för att det skulle hålla!

Vi ♥