Ja, när jag tänker efter så var jag bara 15 år när jag flyttade hemifrån. 114 km hemifrån mamma, ifrån byhålan jag växte upp i. Nu bor jag i lägenhet. Jag lagar min egen mat, diskar min egna disk, tvättar, städar. Precis allt man ska göra.
Ibland -mitt i allt detta- kan jag känna att jag inte allt klarar det här. Då vill jag helst sätta mig på tåget hem till mamma. Och få allting förklarat. Inte behöva uppleva jobbiga saker för att lära mig.
Å andra sidan är det JÄTTEskönt att bo själv, komma hem när man vill, känna sig vuxen. Jag klarar detta! Med mina underbara roomisar klarar jag allt! Och med världens bästa vänner och med hjälp av mamma, Tomas och min storebror Alexander- med dom klarar jag allt!





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad har du på hjärtat, sötnos? :)