Mamma!

Det finns ingen som min mamma. Ingen som kan vara så glad, mysig, rolig, arg som min mamma. Dom gångerna hon är arg kanske det är nödvändigt. Vi 2 är väldigt lika i sättet så jag kan förstå henne när hon blir arg, men bli arg på henne för att det ändå är fel från min synvinkel.

Trots alla jobbiga bråk vi har haft, när jag bara vill bryta ihop för att jag vet att jag har gjort fel. Jag vet. Men jag kan inte göra något åt det i efterhand.
Trots att jag är så gammal som jag är så vill jag bara krypa upp i ditt knä när sånt händer. Jag känner mig så himla hjälplös utan dig. Du är min klippa, du är den jag vönder mig mot när jag inte orkar mer, när allt bara faller, också bygger vi upp det igen tillsammans.
Mamma, Jag älskar dig!